Vilken underbar titel. Den är hämtad ur en av Sveriges mest älskade poeters – Bob Hansson – kommande föreställningar. Den handlar bl.a. om konsten att älska livet. Hans nya bok ”Tankar för dagen” skall vara en manual för ett snällare liv. Det är ju fantastiskt tänkte jag samtidigt som det droppade in ett mejl från en av mina följare på ”Den Innersta Viken”-bloggen. -Schysst blogg Joshua och jag måste få fylla i några saker i det din blogg handlar om, säger Kenta. Känner väl att jag är på väg mot ”Den Innersta Viken”, skriver han.
skulle kunna höra hemma i vilken motorcykelförening som helst
I min inledande bloggartikel på ”Den Innersta Viken” berättade jag att ni skulle få möta människor från mitt 40-åriga liv inom musik, media- och idrottsbranschen. Lite ironiskt skönt att Kenta skriver till mig och vill berätta något. Jag känner inte Kenta direkt men vet mycket väl vem det är och blev lite förvånad när han dök upp bland mina följare. Han är nämligen inte den killen man tror skall göra det. Kenta är en 120-kilos kille i skinnväst och jacka, yvigt skägg och riktigt långt hår runt de fyrtio och skulle kunna höra hemma i vilken motorcykelförening som helst – sagt i en positiv mening. Nu gör han inte det utan jobbar med reklam. Att se honom bära omkring på sin lille 2-årige son så förstår man att han är en underbar farsa och en riktig ”nallebjörn”. Härligt, men blev också väldigt glad och överraskad över vad han skrev.
den bilen som stod framför dig vid rödljus kom inte iväg tillräckligt snabbt
Hur svårt kan det va` Joshua för så många människor, skriver han och fortsätter. När det är så lätt att må bra av att vara en skön person mot andra. Kostar inte en krona och man får mångfalt tillbaks. Hur svårt kan det va` att i en vägkorsning visa med tydlig hand genom vindrutan, ”vassego” och kör först. Hur svårt kan det vara att låta den stressade personen bakom dig i stormarknadens kö med två trötta och griniga barn gå före dig? Du skrev i en blogg att man inte skulle stressa när man skulle ut och åka bil. Samma här, affären och inköpen måste få ta sin tid. Då blir handlandet bra och du kan släppa före någon och sedan bara stå och njuta av din egen tid tills personen med barnen är klara med sin betalning och varorna nedpackade i kassarna. Hur svårt kan det va` att visa lite vänlighet när man ringer till kundtjänsten om den felaktiga fakturan man fått eller att den tröjan man beställde på postorder inte var den som fanns med i påsen. Det har ju redan hänt och kan bara rättas till – med vänlighet blir personen i andra ändan av telefonen eller datorn lite gladare och jag är säker på att de behandlar ditt ärende med kärlek…ja, eller i alla fall fixar så att felen åtgärdas så snabbt som möjligt. Det skall ju va´gött att leva annars kan de´kvetta! Hur svårt kan det va` att bara acceptera att den bil som stod framför dig vid rödljus inte kom iväg tillräckligt snabbt vid grönt så att vi inte hann över. Inget att hetsa upp sig över – det har ju redan skett och det blir väl grönt igen och då står ju du först. Andas in och andas ut, känns härligt. Man tänker, jag klarade det, va´ coolt av mig. Inget tutande och inget ”finger” i vindrutan för att visa missnöje. Till vilken nytta. Vad vet jag om vad personen i bilen framför mig hade i tankarna vid det där rödljuset. Kanske något som hänt på jobbet eller i familjen, inte gjordes det med flit i alla fall, fortsatte Kenta.
Hur svårt kan det va`
Jag tänkte för mig själv hur härligt det känns att se denna ”nallebjörn” agera som en varm medmänniska. Att bara bry sig om att skriva några rader är ju en delaktighet av stora mått i sig och ytterligare bevis att det finns många som bryr sig om i samhället. Det är ju precis det som du och jag kan göra. Vi behöver inte lösa världsproblemen eller tala om hur alla kommunaltjänstemän och kommunledningar skall göra för att det skall bli bättre. Det har vi fått ett mandat på, en röst till att välja med vart fjärde år. Nej, kan vi alla göra dessa små saker som Kenta beskriver här ovan skulle allt bli så mycket lättare – för alla, Ja, t.o.m. för kommunaltjänstemannen. Hur svårt kan det va`? Jag kommer att tänka på den lokalvårdare vi har i vårat hus som städar hissar och trappuppgångar varje måndag. Hon gör det metodiskt, noggrant och bryr sig verkligen om att det skall bli fint. Att sköta sitt jobb ger ju henne en trygghet – att ha ett jobb – och ett lugn – då hon gör det korrekt och metodiskt. Vi möter henne, jag och hustrun när vi skall iväg tidigt någon gång och säger alltid ett hej, vad fint det blir, vad gott det doftar och hur mår du? Detta innebär att vi vet att hon kommer från USA och mycket om varför hon flyttade till Sverige. Dessutom alltid med ett leende mot oss. Hur svårt kan det va`? Nej, inget märkvärdigt att samtala, en glädje att glädja och bry sig en smula, det räcker. Jag nämnde i en tidigare blogg att min salig far alltid sa -Tala med folk Joshua. Precis, tala med folk. Ger värme, kunskap och gemenskap om än i liten skala och man har – förhoppningsvis – en lokalvårdare som tycker det är kul att hålla rent i vår hiss och uppgång. Skulle det hända något vet ju hon även vart hon kan ringa på och få hjälp. Hur svårt kan det va`?
Stort tack till dig bästa Kenta som delade dina tankar med mig och mina följare på Den Innersta Viken och som jag är övertygad har hittat eller kommer inom en snar framtid hitta till Den Innersta Viken. Gott nog – hur svårt kan det va`? Till slut hinner vi alla med att faktiskt åka ut och meta – behövs inte ens mask på kroken. Bara meta. En god målsättning. Jag menar, kan vi inte vara snälla nu för sen dör vi faktiskt – hur svårt kan det va`.
